Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - borgen i Denetah låg i dalens mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Borgen i Denetah låg i dalens mitt som centrumberget
i en jättelik månkrater. Men det var en krater med
leende ängder, vidsträckta betesmarker och bördiga
åkrar. Sluttningarna långt borta var grågröna och
tonade långsamt av i grått för att slutligen vitna
vid topparna. Bergen, som omgav Denetah var några
av de högsta i hela bergskedjan och att ta sig in i
dalen annat än genom Stormarnas Pass var omöjligt
och detta pass förband Denetah med en smärre dal,
som var obebodd, och som endast kunde nås via
Threma-passet. Bergstopparna var så avlägsna att de
endast var skönjbara som dimgestalter. Kanske var
dalen verkligen en gigantisk krater, som bildats när
bergen föddes.
Men det var länge sedan. Någon vulkanisk aktivitet
förekom inte i de här trakterna.
På avstånd såg borgen ut som en illustration ur
en sagobok, dess tinnar glödde svagt i det döende
solljuset, medan själva borgen var massivt svart
under dem.
När de kom närmre såg Carli, att den omgavs av en bred
vallgrav. Vindbryggan var uppfälld. Om dalen blev
invaderad, kunde säkert hela Denetahs befolkning ta
skydd därinne.
– Och detta blir ditt, alltsammans, sade han till
Denée, som red vid hans sida.
Hon nickade.
– Men du har väl sett borgar förr, sade hon, litet
spefullt. Finns det inga borgar i Kathir?
Han kunde ju inte säga henne, att han inte var
från Kathir, att det var en lögn, att Kathir inte
existerade. En gång, när hon frågat honom varifrån
han kom, hade han inte kunnat ljuga för henne.
Då hade han tigit. Nu hade han redan ljugit för
henne en gång. och för varje gång han gjorde det,
var det med allt större lätthet, och allt större
självförebråelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
