Note:
This work was first published in 1980, less than 70 years ago.
Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- han satt upprätt och stirrade framför sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känslor, och när han upptäckte detta faktum, greps han av
något som kanske skulle kunna kallas för intresse,
och studerade sig själv och sitt sinne, som om han
och det varit två skilda ting. Hans tanke, som nu
var klar, sade honom, att han hade fått ett piller,
som dämpade hans känsloreaktioner, och han uppskattade
det, för han visste att om han ägt några känslor nu,
så hade det inte varit några behagliga sådana.
Jaså, det hade bara varit en dröm?
Underligt, när man tänkte efter. Det hade verkat
påtagligt, medan det skedde.
Bara en dröm?
Det var mycket underligt, men hans undran var rent
intellektuell, han försökte utröna mekanismen i
det hela.
*
En halv timme senare hade han lämnat kapseln, och han
tog fram kortet för att friska upp minnet beträffande
sin våning. Snabbt – för inga betänkligheter hindrade
hans hjärna, inga irrationella känslor blockerade
dess banor – orienterade han sig och ytterligare en
halv timme senare öppnades dess dörr för honom.
Han gick in och satte sig i en stol.
Vad skulle han nu göra?
Han hade två veckor på sig, innan han måste vara på
Kliniken nästa gång, det sade kortet han fått.
Hans blick föll på sängen.
Det var inte logiskt, men ändå föreföll det honom
naturligt, att han skulle lägga sig att sova.
Han hade ju alldeles nyss vaknat upp.
Han kände sig litet dåsig. Kanske hade preparatet han
fått även en långsamt verkande sömningivande effekt.
I så fall måste han naturligtvis gå och lägga sig.
Några minuter senare sov han djupt, och han sov
djupt i tolv timmar, fullkomligt bedövad, och när han
vaknade upp kände han sig så väl till mods, att det
tog flera timmar, innan han insåg i vilken situation
han befann sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:40:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/verkligh/0166.html
