Note:
This work was first published in 1980, less than 70 years ago.
Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- jag måste ha någon att prata med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktade den slött, utmattad efter den våldsamma
känslourladdningen för en stund sedan på ett nästan
behagligt sätt.
Plötsligt, han ryckte till. – Stopp! ropade han.
Han visste egentligen inte varför.
– Nej, sade han, inte den strofen, den tidigare.
Lydigt försvann bokstäverna.
Nya kom.
Ah, Moon of my Delight who know’st no wane,
The Moon of Heav’n is rising once again:
How oft hereafter rising shall she look
Through this same Garden after me – in vain!
Han brydde sig inte om att ta reda på vad det var
för någonting. Han satt en lång stund och betraktade
bokstäverna. De kom fram ur väggen, de tog tag
i honom.
Raderna var skrivna på en ålderdomlig dialekt av ett
dött språk. Men han hade naturligtvis fått lära sig
alla de gamla kulturspråken i Skolan. I en värld med
h-undervisning var det närmast en självklarhet.
Tio dagar.
Du måste finna en lösning, tänkte han. Du måste finna
en lösning, du måste finna en lösning, du måste finna
en –
Dikter kan inte hjälpa dig ...
Ändå dök ett diktfragment fram i hans hjärna:
What we call the beginning is often the end
And to make an end is to make a beginning.
The end is where we start from ...
Samma gamla språk. Litet senare bara.
Men vad betydde det för honom?
The end is where we start from .. .
Men i slutet hade han befunnit sig på slottet i Denetah.
Det gav ingen hjälp.
Han reste sig.
What we call the beginning ...
Och början, den början han återupplevt så intensivt, strax
han hade vaknat upp, hur kunde den hjälpa honom?
What we call the Moon of Heaven is often the end.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:40:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/verkligh/0170.html
