Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ett rum. Ett bord. En man som tittar upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl tänkte. – Vart vill han komma? All denna vaghet,
alla dessa förberedande omskrivningar ...
– Men man förstod inte att problemet var fel
ställt. Det existerade verkligen andra universa, men
inte utanför vårt universum, utan – parallellt. Jag
måste nu göra något, som man egentligen inte får, jag
måste beskriva med ord, något som inte kan beskrivas
i ord. Men du har inte fått den utbildningen att
du kan fatta det matematiskt. Vad är materia? Svar:
materia består av atomer, ordnade i molekyler, för
det mesta. Vad är en atom? Svar: en atom består av en
kärna och andra partiklar, som man tidigt tänkte sig
kretsa runt denna kärna, ungefär som planeterna runt
en sol. Men – vad är en partikel? Vad är en kärna? Här
kan jag inte längre använda ord för min beskrivning,
för orden blir plötsligt – meningslösa. Partikeln,
till exempel, uppför sig ibland som en "partikel",
ibland uppför den sig på ett sätt som vore otänkbart
för en "materiell partikel". Den kan befinna sig på
två platser samtidigt, skifta läge utan att förflytta
sig mellan två punkter o. s. v. Men vad är den? Vad
består den av?
– Vad är existens? Nyckelordet var: möjlighet.
Åter tystnad.
– Det var en genial matematiker, som fick en
vision. Och han gav sig inte förrän han hade uttryckt
denna vision matematiskt. Andra försökte fullfölja
hans arbete, men misslyckades. Man hade hela tiden
fel utgångspunkt. Men tänk dig det så här: vi har ett
råmaterial, vars natur vi ofullständigt känner. Det är
formlöst, oåtkomligt och när vi granskar det upplöser
det sig i paradoxer. Vi kan inte ens säga att det
existerar. Begreppet existens blir meningslöst.
– Vi vet, att vårt universum består av detta
råmaterial. Vad som var konklusionen av geniets
obegripliga ekvationer var, att samma råmaterial,
samtidigt som det bygger upp vårt universum, kan
bygga upp en oändlighet andra universa. Och eftersom
detta råmaterial inte lyder under lagar som vi
kan precisera, kan vi inte uttala oss om huruvida
samma lagar gäller för dessa andra universa, som
för vårt. Ordet existens är endast meningsfullt som
referens till något annat. Vi kan säga att universum
existerar – som en funktion av urämnet. Vi kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
