- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0226

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - när han vaknade upp igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Jo, sade hon. Du är en prins från landet
Kathir. Det andra – det är en sak bara för oss ... och
du räddade mig undan ...

Hon vände sig åter mot honom.

– Jag tror aldrig jag kommer att lära känna dig,
riktigt, sade hon. Jag kommer aldrig att vara säker
på att du är kvar när jag vaknar upp. Det är något
hos dig, som ...

Han kände sig genomborrad.

– Men ... sade han, det är något gott även i
det. Att aldrig vara säker, att varje stund bli
överraskad ... att finna trygghet i det osäkra ...

(Om jag bara kunde tro det själv, tänkte han. Om bara –)

– Men du skrämmer mig inte längre, mumlade hon. Inte
mycket i alla fall, du är ...

– Jag är jag, avbröt han. Jag är alltid jag. Vad
som än händer, kan det inte förändras.

– Förstår jag dig, frågade hon. Kommer jag någonsin
att få veta om jag förstått dig?

Långt borta hördes åter en fågel. Men det var en
annan fågel. Dess röst kom till dem som ett ordlöst
budskap från någonstans utanför tid och rum och ett
ögonblick fylldes dalen av dess oändliga glädje och
av dess oändliga vemod och av dess oändliga sorg,
innan det förklingade och upplöstes och glömdes bort.

En stund senare rörde sig två punkter långsamt nedåt
dalens mitt. Solen hade redan börjat sjunka.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:40:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verkligh/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free