- Project Runeberg -  Vetenskapens sagoland /
244

(1886) [MARC] Author: Arabella B. Buckley Translator: Karl af Geijerstam, Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Blommor och bin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men de öfriga ståndarna fortfara att växa och skjuta
pollenkornen, som äro mycket fuktiga och klibbiga,
rätt upp i spetsen af kölen. Här ligga de, såsom du
ser på figuren, (61, 3, p), rundt omkring märket
S, men i likhet med förhållandet hos
geraniumblomman, är detta icke ännu tillräckligt utveckladt och
klibbigt för att kunna begagna sig af pollenkornen.

Antag nu, att ett bi besöker blomman.
Honungen, som det söker, ligger inuti den rörformiga
delen vid h, och då en ståndare är fri, kan det få
in sin snabel. Men om det skall gagna blomman
på något sätt, måste det blotta pollenmassan. Se
nu, hur listigt blomman har stält till för att nå
detta mål! För att dyka ned med hufvudet i
blommans rör måste biet sitta på vingarna w, och
dess vigt trycker ned dem. Men dessa äro
fastlåsta vid kölen k genom den upphöjning, som
passar in i ihåligheten d, och till följd häraf tryckes
kölen ned, äfven den, och den klibbiga
pollenmassan blir obetäckt samt kommer rätt emot biets
bakdel och fastnar der! Så snart biet hemtat sin
föda och flugit sin väg, höja sig vingarna och med
dem kölen samt öfvertäcka åter qvarblifven
pollenmassa, som är färdig att användas nästa gång.
När biet sedan begifver sig till en annan blomma
och rör vid märket så väl som vid pollenmassan,
qvarlemnar det främmande pollenkorn derpå, och
blomman använder dem hellre än sina egna för
sina frön. Men om händelsevis icke något bi
infinner sig, blir märket klibbigt efter någon tid och
begagnar sig af sina egna pollenkorn. Och detta
är kanske ett af skälen, hvarför gökmaten är så
allmän, ty den kan reda sig äfven utan biets hjelp.

Slutligen komma vi nu till nyckelblomstret
(orchis). Darwin har skrifvit en hel bok om de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetesago/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free