Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ursprungliga vilda naturen blir rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krokvägar för att reta Buck och försökte oupphörligt
framkalla en strid, som nödvändigt skulle ha slutat
med den ena partens död. Detta skulle också troligen
ha lyckats honom rätt snart, om icke en märklig
händelse hade inträffat. En kväll slogs ett dystert
läger vid Le Barge-sjöns kala strand. Snöyra, mörker
och en blåst, som skar likt vitglödgade knivar, hade
tvingat dem att trevande söka sig en lägerplats. Och
de kunde knappast ha funnit en sämre. Bakom
dem reste sig en lodrät klippmur, och Perrault och
François voro tvungna att göra upp eld och breda ut
sina kappor på själva isen. Tältet hade de lämnat
kvar i Dyea för att kunna färdas raskare. Med några
klabbar drivved gjorde de upp en eld, som snart smälte
isen under sig och slocknade, varefter de måste äta
sin kvällsvard i mörker.
Tätt invid den skyddande klippan hade Buck redt
sitt läger. Och där var så lugnt och varmt, att han
endast med motvilja gick därifrån för att äta fisken
som François delade ut, sedan han först hade tinat
upp den över elden. Men när Buck hade slutat äta
och kom tillbaka, fann han sin plats upptagen. Och
ett varnande morrande underrättade honom om att
inkräktaren icke var någon annan än Spitz. Hittills
hade Buck undvikit att komma i strid med sin fiende,
men detta gick för långt. Vilddjuret inom honom
började ryta. Han störtade sig över Spitz med ett
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
