Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vägens mödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ni kan ge dem en god hjälp genom att bryta loss
släden. Medarna ha frusit fast. Kasta er med hela
er tyngd mot styrstången, först åt höger och se’n åt
vänster, så får ni medarna loss.»
Och nu gjordes ett tredje försök, sedan Hal hade
följt rådet och fått de fastfrusna medarna lösryckta.
Det överlastade och otympliga fordonet sattes i gång,
Buck och hans kamrater gjorde ursinniga
ansträngningar, medan piskslag regnade över dem. Hundra
yards längre fram krökte vägen och sänkte sig brant
nedåt stora vägen. Det skulle ha behövts en erfaren
man för att hålla den högt och tungt lastade släden
uppe i denna backe, och Hal var icke den rätte att
göra det. Då de svängde om kröken stjälpte släden
och hälften av packningen föll ur mellan de illa
åtdragna surrtågen. Hundarna stannade icke. Den
lättade släden släpade på sidan efter dem. De voro
förargade över den dåliga behandlingen och den
orättvist tunga lasten. Buck var alldeles ursinnig. Han
satte av i fullt språng och de andra följde efter. Hal
skrek: »Still! Still!» men det hörde de icke på. Han
måste storspringa för att hinna med och drogs snart
omkull. Den stjälpta släden gnisslade framför honom
och hundarna rusade uppåt gatan till stor munterhet
för invånarna i Skaguay, vilka hjälpte till att samla
upp återstoden av packningen, som slängdes omkring
på deras storgata.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
