Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Av hängivenhet för en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hunden kände, att Thornton hade fattat tag i hans
svans, styrde han kurs mot stranden och simmade
ditåt med hela sin väldiga styrka. Men det gick
långsamt åt land, medan det däremot bar nedåt
strömmen med häpnadsväckande fart. Och litet
längre bort hördes det olycksdigra bruset från ett
ställe där den vilda strömmen blev ännu vildare och
slets i virvlande trasor av klippspetsar, som stucko
upp ur skummet, likt tänder i en kolossal kam. Vid
det sista branta fallets början var vattnets drivkraft
fruktansvärd och Thornton visste att det var omöjligt
att nå stranden. Han skrapade häftigt över en
klippspets, slungades över en annan och slogs emot den
tredje med överväldigande kraft. Och nu klängde
han sig fast vid dess slippriga spets med bägge
händerna, varvid han släppte Buck, och över det
virvlande vattnets brus skrek han: »Gå, Buck! Gå!»
Buck förmådde icke heller hålla sig kvar; han fördes
utför strömmen, oaktat ett förtvivlat motstånd, och
det var honom omöjligt att vända tillbaka. Då han
hörde Thornton upprepa sin befallning, vände han
sig till hälften i vattnet och lyfte upp huvudet som
om han ville kasta en sista blick på sin husbonde,
varefter han lydigt vände sig mot stranden. Han
simmade med väldig kraft och drogs i land av Hans och
Pete just på den punkt, bortom vilken all räddning
var omöjlig.
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
