Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stork på underliga vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stork på underliga vägar.
Under hemfärd från mitt arbete natten till
lördagen förföljdes jag av en katt, en svart
katt med en vit fläck på ryggen, en på
huvudet och en på svansen. Först sprang han
tvärs över gatan alldeles framför mina fötter.
Jag spottade tre gånger och sade "tvi, fula
katt" samtidigt som jag föll i grubbel över,
vad jag gjort för felaktigheter i mitt arbete
eller vad för sorts olyckor, jag hade att vänta.
vSå sprang katten tillbaka tvärs över gatan
alldeles framför mina fötter, och jag spottade
igen och sade "tvi, fula katt".
Katten ångrade sig tydligen. Den kom
fram till mig. Den strök sig mot mina ben
och den gjorde ett hopp i luften som en liten
cirkusartist. Så följde den mig hela vägen
hem, ibland framför mig och ibland bakom.
På trottoaren vid Berzeliiparken började
katten uppföra en vild krigsdans.
Här borde dom ha en staty över Berzelius,
Jöns Jacob, tänkte jag. Han var visserligen
inte någon förhoppningsfull lärjunge och fick
dåliga betyg, men han tog ju igen skadan
sedermera och blev en mäkta stor man.
— Jam, sade katten.
— Tyst, kisse misse måns! Det svåraste
som finnes är att förstå sig på människor och
veta, vad dom går för. Även en lärare är
människa och kan göra misstag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
