Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svarta fläckar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I02
klump skall hamna på ett nyshinglat huvud
och ställa till oreda bland sågspånen. En
gumma nalkas. Hon hör de väldiga dunsarna,
då snön faller. Hon blir förskräckt och
skuttar i väg och gömmer sig i portgången till det
hus där snöskottningen pågår. Där står hon
som en bildstod. Promenerande gentlemän av
båda könen uppmana henne att gå vidare. Det
är inte farligt, säger man. Se så, kom nu
lilla mor. Men hon törs inte. Hon bara
väntar att snöskottningen skall sluta. Men den
tar hela dagen i anspråk. Semlorna, som hon
har i sin korg, hinna inte fram i rätt tid.
Hemma sitter man och väntar och tittar på
klockan och undrar var mormor kan vara som
dröjer så länge. Dilla mormor, som annars
är så rapp av sig på sina gamla ben, hon som
är hemmets goda ande, hemmets lilla helgon,
rar och fin och klok. Tänk om d:r
Åkerblom, säger man. Ånej, mormor är rädd om
semlorna, så hon står kvar i porten ända till
dess en arbetare kommer fram till henne,
bjuder henne sin arm och för henne över den
farliga trottoaren. Männen äro i alla fall och
trots allt ett slags människor, som äro lika
såsom’ beskyddare. I deras sällskap trotsar
man hart när vilka faror som helst.
Herrsällskap är något förtjusande. Och hjälpsamma
herrar äro såsom gamla tiders riddare. Och
en hjälpande hand åt en gammal dam, som
är rådvill och bortkommen, är en ridderlig
handling, värd en honnör.
Jag skulle ju berätta om svarta fläckar
enligt rubriken till denna epistel. Det är
mormors fel, att jag kom av mig alldeles viel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
