Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjäriln på rutan, af F. Hedberg - En vallfart, af Orvar Odd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och om än natten syns dig lång
Då storm och skurar slå,
Det blir väl morgon än en gång,
Med sol och himmel blå! –
Och sakta ljuset släckte jag
Med tankedigert sinn,
Men hörde än hans vingeslag
Mot fönsterrutan min.
Det var som om han ville sagt:
„Du grymma menska, hör:
Långt hellre dö för ljusets magt,
Än frysa utanför!“ –
På landsvägen dernere, vid parkens gallergrindar,
der utaf höga askar och sekelsgamla lindar
till stolta herresätet alléen snörrätt går,
en qvinna, sorgens afbild, i tysta tankar står.
Ung är hon än och vacker; de rika lockar falla
kring kind och panna svärmiskt och öfver halsen svalla;
o, kunde dessa läppar och dessa ögon le!
men i de ädla dragen blott vemod är att se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
