Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungs Lön, Skizze af Fru Fridrica Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Rosor kunna icke motstå storm, dufvor icke krossa
fiendens makt, daggdroppar icke vara landets väldiga värn.
Eimar, se, ännu är den gamle örnens blick skarpare än
den unge hökens, se, se, der brusar sjökonungens stolta
drakskepp fram öfver vågen; se, se, der följer ett annat,
ett tredje, ett fjerde. Ha, de kastas som spån af vågorna.
Hör, hör, sång öfverröstar vågens dån, det är Haralds
mäktiga segersång, som brusar öfver böljorna. Ha, Cormar
den gamle är hämnad, hans ära är räddad! Är Lindannal
fallen, eller skall han ännu fara på härjningståg mot en
årbruten konung? Clenmor och Eisdan, som söner fostrade
af mig, men oärligt lekande giljarelek med konunga tärnor
och derföre visade från gården, hafva de fallit på sinafviga
sköld i förrädisk fejd? Mornak, den vilde, och Carannal,
öarnes kung, sofva de i mörkret?"
"Eimar, häng konungens sköld på dess plats öfver
konungens stol, häng hans svärd och hjelm deröfver, och
ställ spjutet lutadt emot samma pelare i salen. Ej mera
skall Cormar speja öfver hafvet."
Spiselns väldiga brasa flammade med klart sken i
kådiga stammar, och ljust strålade skenet från facklorna,
högt burna af tjenarnes händer. På kungsstol satt Cormar
den gamle, med blicken strålande och hufvudet högt buret;
men natten var djup. Längre bort satt Arthur skald, med
hufvudet lutadt emot harpan, och nere på bänkarne sutto
konungens män.
Nu hördes vapenklang i försalen, vidt slogs dörren
opp, och med raska steg trädde in Harald, vikingen, men
lutade, i det han trädde under dörrträdets furustam, sitt
högresta hufvud och aflyftände hjelmen sänkte han dess
örnvingar ned till golfvet.
"Hell, Cormar Kung! Lindannal, din förmätne fiende
är fallen, här lägger jag hans svärd för din fot. Mornak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
