Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
utsinade bröst. Blinda — offer för den förfärliga
of-talmien — vände sina ljusblå, hinniga pupiller emot
mig; trasor och nöd, arbete och förtryck grinade mig
till mötes från hvar och en af dessa fellah,
ättlingarne af det mägtigaste, stoltaste, mest bildade folk
på sin tid i verlden.
Och så körde vi med några kraftiga stötar i
ler-bottnen ut i strömmen. Ett gammalt trasigt segel
hissades från masten, vid hvilken jag höll mig fast,
med en kamel på ena sidan och en buffel på den
andra, så långt som möjligt — jag erkänner det till
min skam — afsides från mina olyckliga
medmenniskor om bord, från de blinda och lytta och de
skorfviga bamen.
Finnes det något hårdare och mera
förödmjukande än att se nöd och elände i ansigtet utan att
kunna hjelpa? Man kan det dock oftare, än man
föreställer sig, bara man vill och gifver sig tid
dermed. Den myntade almosan är icke allt och förtjenar
knappt att kallas barmhertighet; den gifver oftast
ingen rätt till namnet menniskovän och är sällan en
vexel, som honoreras af mottagarens tacksamhet.
Vi hade endast till hälften kommit öfver
strömmen, då en svart båtsman, en nubier, kom och
inhemtade hela skörden af kopparpara. Några hade ej
fyrken att betala öfverfarten med; då uppstod ett
gräl, som slutade med att den obeveklige Charon af
de medellösa tog deras turbaner, hvilka sedan i en
hög kastades emellan en annan båtkarls ben. De
stodo i pant för betalningen, och huru gamla, trasiga
och flottiga de än voro, så var dock förlusten af dem
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
