Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Det år icke blott den första eftermiddagens
intryck, som jag här söker återgifva, ty jag har
återsett Karnak och under det sista besöket hela sex
timmar vandrat omkring bland ruinerna, allt jemt
återvändande till deri stora pelarsalen för att
undrande sitta i dess skugga och lyssna på tystnaden.
Mina blickar hafva irrat från pelare till pelare, der
gudar och faraoner midt i sitt rörliga lif tyckas
plötsligt förtrollade hafva stannat. Der höjer Khem
sitt gissel och inbjuder, full af öfversvallande
naturdrift och kraft, hela verlden till smekningar, njutning
och fortplantning; der tronar Ammon, ståtlig och hög,
med de två majestätiska örnfjädrarna på kronan, och
räcker lifvets nyckel, magtens symbol, åt farao; der
lyfter Hathor, kärlekens gudinna, sin fagra
lotusspira; der är Ptah i sin mumiesvepning; der Osiris,
Isis och Horus och på nytt Ammon-Ra med sin
maka och son, Maut och Khonsu, hvilka med
honom bilda den tebanska treenigheten.
Der på muren rusar farao till strids, der vandra
sammankedjade krigsfångar, der föres i triumftåg
byte till de odödliga.
Om också solen glöder der uppe i sin molnfria
eter och bränner der ute på den glittrande, ögat
förbländande sanden, här i den taklösa salen är det dock
med mildt ljus för ögat förunderligt svalt.
Det råder en djup tystnad under pelarne och en
ljuf tystnad.
"Lifvets oro viker
För den frid, som varar",
tyckte jag, att man hviskade i mitt öra. Då och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
