Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
I Edfu hade jag i fullkomligt oskadadt Bkick
sett Horas’ tempel, der ett till lifvet återuppväckt
folk genom sitt presterskap skulle efter antik
egyptisk ritus kunna i morgon, lika väl som för två tusen
år sedan, båra guden sitt offer och dyrka honom.
Hvarje tak hvilade der ostördt på sina pelare, hvarje
mur stod upprått utan minsta spricka, och hvarje
golf var nysopadt och damfritt.
Och dock, huru annorlunda tilltalade mig ej här
Karnaks ruiner! Oafsedt de ojemförliga
proportionerna, den ädlare stilen och de stora minnena, stå
Karnaks gårdar och salar omgifna af sitt egna, ljufva
skimmer. Inga öfverhängande tak kasta mörker på
väggar och golf. Här bryter ljuset fram, bländande
och varmt, kastande jetteskuggor från hvarje pelare;
här tronar den blå himmelen hög och djup; här
glittra strålar öfver hieroglyfer och figurer. Ingen
unken, qväfvande lukt stinker i salar och gömslen,
men luften fyller med friska dofter alla vinklar och
vrår och låter oss med välbehag draga andan.
Det är samma förhållande med andra ruiner från
andra länder. Partenon med förgylda, mångfärgade
kapitaler och fris skulle, om vi i dag finge se det
såsom i Perikles’ dagar, säkert mera tyckas oss en
teaterdekoration och framkalla mindre beundran än
nu, der det i sin vältaliga tystnad med brutna pelare
och sköflad fris på sin stolta akropol står lik en
personifierad grekisk hjeltedikt, en Iliad i pentelisk
marmor.
Och Heidelberg? Månne i kurfursten Otto
Wilhelms dagar dess renässansfasader utefter gårdar
med långa rader af apelsinträd i krukor och fulla af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
