Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’219
Han nalkas då med den skälfvande blicken
sökande domarens. Finnes det ingen bevekande,
magnetisk magt deri, som kan tända en gnista af
barmhertighet i Osiris’ hjerta? I den darrande handen
håller han sitt hjerta, som nu skall vägas. Skall
det hålla vigten? Det kännes nu så lätt, der det
skälfver i hans hand. Hela hans lefnads skörd af
goda tankar, ord och gerningar äro der inneslutna.
En enda af dem — så tycktes det honom förr —
borde väl väga mer än en fjäder; men nu, inför
sanningens och rättvisans vågskål, darrar och tvekar
han. Hjertat, som han håller i sin hand, kännes så
förfärligt lätt; är det kanske tomt? Skall fjädern
tynga mera och låta sin vågskål sjunka... om än
med en hårfin linie, är han förlorad.
Det högtidligaste lugn, en fasansfull, stum
pathos hvilar öfver det hela.
I våra kristna framställningar af samma ämne,
vare sig af Michael Angelo eller af Ehrenstrahl, dela
de tusentals detaljerna uppmärksamheten. De sig
uppåt eller nedåt rörande menniskorna, de ibland
dem, som, vare sig genom sin gripande smärta eller
strålande lycksalighet, mer fånga vårt öga,
erkeeng-larne, djeflarne, de sväfvande himlakörerna och de
brännande eldtungorna, allt bildar ett förfärligt,
skriande virrvarr, der örat tyckes lyssna till klagoskrän
och harpokörer, till tandagnislan och erkeenglarnes
basuner, som blanda sig; der blicken irrar från afgrund
till himmel och från himmel till afgrund, utan att
särskildt i uteslutande grad fästa sig vid handlingens
två hufvudpersoner, domaren och den, som dömes
- menniskan och Gud. 1 den egyptiska framställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
