Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg: Ljufva ögon blå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att hon kunde mig så förglömma. —
I hafven mig en gång älskat så,
Ljufva ögon blå,
Ljufva ögon blå!
I kunnen mig aldrig förglömma.
Men vore det sannt att hon glömt mig då —
Det är längese’n
Bom jag såg min vän,
Och hvem vet hvad som händt under tiden?
Men finge jag se hennes Ögon blå,
Då blefve nog allting godt igen,
Då vore all sorg förliden. —
I hafven mig en gång älskat så,
Ljufva ögon blå,
Ljufva ögon blå!
I glömmen mig aldrig i tiden«
I, milda små ögon, 1 lysten så
Bom en sbjema blid
Uti midnattstid.
Jag kan eder aldfrig. förglömma.
Och slocknar sljernan;, när dag kommer på,
Bå tändes hon åter i qvällens frid,
När hjertat vill älska och drömma:
Bå skolen I tändas en gång också,
Ljufva ögon blå*
Ljufva ögon »Må!
Jag kan eder aldrig förglömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
