Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg: Dödstankar i vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kog vore det ljuft att åt mildare vindar
Den sista, den döende sucken förtro,
Kär björkarna knoppas och aspar och lindar,
Kär sipporna börja i lundema gro,
Kär snöbäcken hastar från höjderna neder
Och stänker sitt skum öfver mossan på lek,
Kär rosen har klädt sig i finaste kläder
Och rodnar så ljufligt vid vindarnes smek,
Kär allting har vaknat ur dvalan och döden
Och sjunger att lifvet evinnerligt är! —
Ack, ljuflig är grafven, när blommor beströ den,
Kär evighetsblommor vid randen hon bär!
O, låt mig då bida, tills svalorna komma, —
Kanhända de redan ha börjat sin färd —
O, låt mig få bida tills sipporna blomma!
O död, kom då gema och bemta din gärd!
Det vore så \juft att i afskedets timma
Se vårsolen le öfver land, öfver sjö
Och foglames jublande röster förnimma;
Det vore så saligt i vårén ätt dö!
Men skulle jag aldrig i lifvet få skåda
Den älskade våren nwrrsttdaa för nig,
Du allvise fader, din vilja, må råd*;
Jag finner väl våren deroppe hos dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
