Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Första brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det viset är-vår föriefning ännu en henrii^heti
Endast da vet den, ålskade Ebba* ^ och»detihar
verkligen gjort mig godt iatt få; lätta mitt hferta och en
gång få säga det åt en mensklig vatfetee,fcur
lycklig jag är. På landet var det ekar och lindar och
böljorna vid strahden^ som voro mina förtrogna ;* här
i staden är s det väggarna och möblerna i min lilla
kammare, — ja, nog äro de pålitliga, inte sqvallra
de, men det är inte nog: de kqnua ju inte tala med
mig om min Arthur; Kom ihåg, lilla Ebba, att jag
litar på ditt löfte om obrottslig tystnad! Mins hvad
vi lofvade hvarandra, när vi bytte ringar l
Som da kan se af hvad jag sagt, uragåé inte
Arthur hemma. < Men han har eh märkvärdig talang
att alltid ana, när jag skall gå ut’i något ärende
ensam och hvart jag då skall ta vägen. Så att vi
träffas ofta nog. — En gång träffades vi jultiden på ert
subskriberad bal på börsen., Han visste, att jag skulle
dit. Hur han skaffat sig biljett, det vet jag inte —
nog af, han var också der. (Jag hade på mig en
splitterny högblå mollklänning med fiöhn och
gartii-tyr af hvita spetsar och på. håret störa hvita pérlör
mellan lockarna, —• Arthur sade mig flera gånger,
att jag var törtjusande.) Vi dansade tillsammans, så
mycket vi tordes för att icke väcka
uppmärksamhet Vet du, Ebba, han valsar som enängel ! Jag
ville presenter* honom för pappa och mamma, men
det ville lian inte. Jag är nästan smått rädd ibland >
att han ser, om också inte mig, så åjjmiristone mina
föräldrar öfver axeln, —och det i gör xaig. ondt Men
livad skall jag göra? Inte kan jag bli ond på
honom för det? Han är ju så fasligt förnäm.
Nu, lilla Ebba, kan det vara tid på att sluta
min långa epistel* som jag hållit på1 med (i två,hela
eftermiddagar; Jag skulle tro; att den till orih med
är ett par sidor längre än .den jag; £ck af dig/^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
