- Project Runeberg -  Vitter kalender 1872 utgiven af Upsalastudenter /
222

(1872) [MARC] - Tema: Almanacs and calendars
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Fjerde brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fordna förhållande. — Det förvånade mig sjelf, att
jag knnde vara så lugn i en sådan stund.

När jag hade slutat, sutto vi båda en god stund
alldeles tysta. Jag betraktade honom ängsligt, för
att se hvad verkan min bekännelse gjort på honom,
och han satt fortfarande lika orörlig och stirrade på
mattan.

Slutligen steg han långsamt opp, såg på mig
med en sorgsen, men så innerligt mild blick, tog
mig sakta i famnen och kysste mig faderligt som förut
på pannan.

— Tack, Signe! — det var allt hvad han sade,
och så gick han in i sitt arbetsrum. 1 dörren vände
han sig om och nickade mig till ett vänligt godnatt

Nu var det slut på mitt kurage; jag brast i
tårar. Jag var visserligen nöjd med att ha öppnat mitt
hjerta för honom, men jag var allt utom nöjd med
hans sätt att ta saken. Jag hade väntat, att han
skulle brusa opp, en smula åtminstone, — barnsligt
nog, var det nästan med glädje jag väntade på att
ändtligen en gång få se honom ond. Vid en sådan
upptäckt blott några timmar efter vigseln borde väl
en menniska bli upprörd, så vida hon i ådrorna har
blod med en temperatur, som går aldrig så liten smula
öfver den smältande snöns. En sådan amfibie!
Antingen har han alls intet hjerta eller också.... ja,
han är mig en komplett gåta.

Jag gick in i sängkammaren, klädde af mig och
lade mig. Länge låg jag der vaken och stirrade på
det vackra röda sidentäcket, och när jag ändtligen
somnade, voro de hvita spetsarna, som mamma qjelf
hade broderat på hufvudkudden, alldeles genomdränkta
af tårar.

Det var ännu temligen tidigt på morgonen, när
jag vaknade. Jag klädde mig och satt der länge och
väntade på ett besök af min man (”min man”, — hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitterkal/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free