- Project Runeberg -  Vitter kalender 1872 utgiven af Upsalastudenter /
231

(1872) [MARC] - Tema: Almanacs and calendars
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Sjette brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

thur hade således gift sig, och det utan att jag ens
hört talas om någon eklaterad fdrlofning. Det
föreföll mig sjelf märkvärdigt, att jag nu tog den saken
s& lätt, — det förvånade mig, att den underrättelsen
inte gjorde mig den ringaste smärta.

Och Sten — jag såg länge på honom, der han
satt och gungade i stolen med pipan i mund och
tidningen framför sig, helt säkert i sitt inre triumferande
öfver sitt lilla finkänsliga konstgrepp: — han trodde,
att Arthur ännu vore allherrskande i Signes hjerta,
hvarföre han nu velat bespara mig sorgen att höra
denna nyhet. Jag vet inte h vad som kom a t mig, men
tårarna trängde sig fram i mitt öga, glädjetårar mer
än sorgetårar,.... jag kände en stark frestelse att
gå opp och ta honom i famn, — men jag skämdes:
jag tänkte på, hur besynnerligt det helt säkert skulle
ta sig ut i hans ögon.

Min puls och mitt hjerta bultade i kapp; jag
kände, hur mitt ansigte glödde och halft
instinktmässigt steg jag opp och skyndade det fortaste jag kunde
in i mitt ”sanctuarium”, som kusin Otto kallar mitt
rum. Jag ryckte opp klaffen till min lilla chiffonnier
och drog derur en packe bref med kuverter i alla
möjliga kulörer. Det var Arthurs alla
kärleksglödande epistlar till hans ”dyrkade Signe” förr i
verl-den. 1 långa tider hade de varit min skatt, hvaröfver mitt
sjuka minne girigt rufvade. Nu hade jag inte sett på den
på ett par veckor. Hastigt ögnade jag genom ett
par af de hetaste, som förut alltid varit min käraste
lektyr i ensamma sorgliga stunder. Gud, hvad de
nu föreföllo mig svulstiga och svamlande! Jag kunde
inte förstå, hur jag förut deri kunnat se ens en
tendens till något slags poesi.

Med hela bref bundten i handen gick jag
långsamt ut igen på verandan. Der satt Sten ännu och
gungade i stolen. Jag tror knappt jag var mer än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitterkal/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free