Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JA, DET FÖRSTÅR JAG
hon hade det bra. Det svaret gjorde henne
misstänkt. Och ladugårdskarlen som hade ett skelande
öga och en hög skrattande röst profeterade att
hon väl snart skulle få upp ögonen.
Ebon tyckte att det var obehagligt i ladugården.
Där var en stämning av hätskhet och förtal.
Men, tänkte hon försonande, de ha också ett
arbetsamt liv.
När hon gick tillbaka mötte hon ofta en av de
unga lantarbetarna, Larsson hette han, som var
på väg ut till åkrarna. Han hade fått för vana
att hejda henne och stanna för att prata. Hans
ögon hade blåklintens färg, men ansiktet var
blekt och magert och munnen hård. Han
berättade för Ebon om generalskans alla orättvisor
mot dem. Och när han talade knöt han händerna
om spadskaftet.
— Man borde göra något, sade han och det
var som om en vind farit över blåklinten i hans
ögon och fick dem att mörkna.
Ebon hörde på med böjt huvud. Ack, hur gärna
hon hade velat svara: "Ja, det förstår jag..."
Men saken var den att hon alltid fann något gott
att hålla av hos varje människa. Var det kanske
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
