Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER EN VINTERMÅNE
sömn eller vaka. Då tyckte hon att hennes lemmar
upplöstes och hon blev till mjuk, varm mylla.
Och i denna mylla slog ännu hennes hjärta hett
och oroligt. Blommor skulle växa upp ur henne
och suga till sig solljuset för att få färg, kanske
träd skulle höja sig och kasta skuggiga grenar
över en vit väg, där människor vandrade par
om par.
Då vaknade Gudrun åter ur dvalan med
blossande kinder. Vad var det med henne? Hade
kroppen då inga gränser? Hon kände det som om
hon här i natten skulle kunna bli vad helst hon
önskade: en grönskande äng för att Raoul skulle
få vila sig bland gräs och blommor, en
porlande bäck för att Raoul skulle få dricka sig
otörstig och spegla sitt ansikte i dess klara
vattenblänk, ett träd för att Raoul skulle få njuta av
den skugga dess vajande breda krona kastade.
Och då förstod Gudrun med en hisnande känsla
som fick henne att fara samman att hon redan
älskade Raoul Björncrona.
Hon försökte upprörd banna sig själv. Hon
kände honom ju så litet: inte stiger man så
oförberett in i kärlekens rike. Han hade tagit upp
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
