Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.N VAGN STJÄLPER
nålen och någon ny sökte hon inte upp, förstod
madame Marcabrun att hennes historia ändå
träffat. Mot hennes förväntan gladde det henne
inte. Hon hade velat få en annan att lida — men
lidandet gick inte ifrån henne själv. Bilden av
Maurice med de lysande ögonen, på nytt
förälskad, arbetade sig längre och längre in i hennes
medvetande.
— Jag förstår mig inte på den nya
generationen, sade hon trött. Du skulle göra som jag
en gång gjorde, då jag het av svartsjuka var ute
och körde för min man. Jag lät vagnen stjälpa...
Och i detsamma orden utan hennes vilja gledo
över hennes läppar gjorde hon en liten förskräckt
handrörelse, som för att hejda dem att flyta
vidare... Men det var redan för sent. Innan
hon riktigt förstått sitt yttrandes innebörd såg
hon Marthe dra åt sig kjolarna som om hon varit
rädd att nu komma henne nära.
Madame Clotilde satt där med gapande mun,
plötsligt begripande, med ens klarvaken.
"Jag lät vagnen stjälpa." Ja, så hade det gått
till. Det var ju hon själv som dödat Philippe.
Under alla dessa år hade hon inte velat begripa
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
