Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Ett samtal på tu man hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag menar, rent ut sagt, att det är höjden av
ogrannlagenhet. De kunde lika gärna gripa min
husbonde och ta pengarna ur fickorna på honom.
— Det är just meningen, sade Fix.
— Men det är ju ett skändligt försåt! ropade
Passepartout.
Utan att tänka på det drack han ur glaset, som
Fix fyllde med konjak, och blev följaktligen allt
mer het och ivrig.
— En nedrig fälla! Och sådana där kallar sej
kamrater, fina herrar, gentlemän! utbrast han.
Nu var det Fix, som kände sitt förstånd stå stilla.
— Ja ha, just kamrater! Medlemmar av
»Framstegsklubben», riktiga hedersknyfflar! Men ser ni,
min husbonde är en hedersman, han, och om han
försöker vinna sitt vad, är det alldeles i sin ordning!
Det säjer jag, Passepartout.
— Vem tror ni då, att jag är? sporde Fix.
— Åh bevars — de där hedersmännens ombud
med uppdrag att ränna oss i hälarna och kontrollera
vår resa! Ni är ute i ett ovanligt lumpet ärende,
min herre! Jag har för längesedan genomskådat er,
fast jag inte brytt mej om att blotta er för min
husbonde.
— Han vet således ingenting? utropade Fix
livligt.
— Ingenting alls!
Och Passepartout förde ånyo glaset till sina
läppar.
Polisagenten lutade pannan i handen och
funderade ett ögonblick. Vad skulle han göra?
Passepartout var synbarligen icke sin herres
medbrottsling. Han hade säkerligen ej ens en aning om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
