- Project Runeberg -  Jorden runt på 80 dagar. För Sveriges ungdom fritt berättad efter Jules Verne /
153

(1935) [MARC] Author: Jules Verne Translator: Henrik Wranér With: Edvard August Forsström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. I japanska kläder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Paris. Varför skulle ej en parisersångare kunna göra
lycka i Japan? Folket i detta land måste tydligen
vara musikaliskt. Allt vad de togo sig före gjorde
de ju med ackompanjemang av cymbaler, tamtam
och trummor. Där hade han bestämt fått en
ypperlig idé.

Men kanske var det ändå för tidigt att anordna
konsert så här på morgonkvisten? Väckte han folk
ur deras ljuva morgonslummer, kunde det hända, att
han fick betalt i annat mynt än det, som bär
kejsarens bild. Han beslöt därför att vänta ännu några
timmar. Magen fick ge sig till tåls.

Under denna väntan föll det honom in, att han
inte precis var klädd som en vandrande vissångare,
och han beslöt byta ut sina kläder mot en mera
passande utstyrsel. Han skulle måhända också vid
affären kunna få en mellangift, med vilken han kunde
bli i stånd att stilla sin hunger.

Efter långt letande fann han också en
klädmäklare, som var villig att köpa hans dräkt, och om en
stund trädde han åter ut på gatan, utspökad i en
gammal japansk rock och ett slags turban, som
under årens lopp antagit en obestämd färg. Men han
hade också i fickan några silvermynt, som
skramlade muntert.

Genast styrde han sina steg till ett tarvligt tehus.
där han fick sig ett stycke fågel och ett par nävar
ris. Han kunde visserligen ej konsten att äta det
med pinnar som japanerna, men icke desto mindre
försvann det snart som snö för solsken.

Efter den tarvliga men rikliga måltiden kände han
sig stärkt och tänkte:

— Nu duger det ej att hänga läpp! Man får låtsa
sej vara på maskerad och söka fånga lyckan. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:56:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vj80dagar/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free