Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 52. Fogg beslutar gifta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
infinna sig hos Baring Brothers, ty klubbmedlemmarna
hade hans bankanvisning. Han blev således
hemma hela dagen.
Passepartout sprang under denna tid upp och ned
för trapporna utan ett ögonblicks rast eller ro, och
när han kände sig alltför olycklig, knackade han på
fru Aodas dörr, slog sig ned i ett hörn och såg på
den unga damen, som alltjämt satt tyst och
grubblande.
Klockan halv åtta lät Fogg fråga, om hon ville
unna honom ett ögonblicks samtal. Några ögonblick
senare voro de ensamma. Utan att visa minsta
rörelse tog han en stol och slog sig ned vid brasan.
Efter några minuters tystnad vände han sig till
henne.
— Kan ni förlåta mig, att jag fört er till
England? sade han.
— Jag? sade hon och sökte lugna sig.
— Då jag beslöt att föra er bort från det land,
där så många faror och försåt lurade på er, var
jag rik och räknade på att kunna ställa till ert
förfogande en del av min förmögenhet. Ni skulle
ha kunnat bli rik och oberoende. Nu är jag
ruinerad.
— Jag vet det, herr Fogg, och det är jag, som
skulle be er om förlåtelse; jag har följt med er,
varit er till besvär — kanske är det just jag, som
fördröjt er och därigenom vållat er ruin eller
åtminstone bidragit därtill.
— Ni kunde inte stanna i Indien, min fru, och
det var min plikt att bringa er i säkerhet för edra
obevekliga förföljare.
— Således har ni inte blott ryckt mig undan en
kvalfull död utan också velat betrygga min framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
