- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
6

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 TILL JORDENS MEDELPUNKT

"•N

rörande kemiens mest brinnande frågor. Denna
vetenskap hade honom att tacka för ganska vackra upptäckter,
och 1853 hade i Leipzig utkommit en Afhandling om
transcendent kristallografi af professor Otto Lidenbrock,
stor folio med planscher, som dock icke betalade
kostnaden för utgifvandet.

Tillägg vidare, att min onkel var intendent vid
ryske ambassadören Struves mineralogiska museum, en
dyrbar samling, af europeisk ryktbarhet.

Sådan var den man, som nu så otåligt kallade mig.
Föreställ er en lång, mager person, med en helsa af jern
och en ungdomlig blondhet, som till det yttre minskade
hans femtio år med ett tiotal. Hans stora ögon rullade
beständigt bakom ett par glasögon af betydliga
dimensioner; hans långa, tunna näsa liknade en skarpslipad
klinga; malicen påstod till och med, att den var
magnetisk och drog till sig jernfilspån. Rent förtal! Den drog
icke till sig annat än snus, men detta i stor myckenhet,
för att icke ljuga.

Om jag tillägger, att min onkel alltid tog
matematiskt lika steg om en half famn, och säger, att ban
under sin gång höll sina händer hårdt hopknutna, hvilket
är ett tecken till häftigt temperament, så känner man
honom tillräckligt för att icke längta allt för ifrigt efter
hans sällskap.

Han bodde i sitt lilla hus vid Königsstrasse, en
byggnad till hälften af trä, till hälften af tegel, med
spetsig gafvel; det vette åt en af dessa krokiga kanaler,
som slingra sig midt igenom den äldsta delen af
Hamburg, hvilken lyckligtvis skonades vid branden 1842.

Det gamla huset lutade en smula, det är sant, och
väggen bugtade sig utåt mot de förbigående; taket satt
snedt, liksom mössan på en student i Tugenbund, och
dess liniers räthet lemnade åtskilligt att önska; men i
det hela stod det sig godt, tack vare en gammal alm,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free