- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
21

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FJERDE KAPITLET

21

— Och hans supé?

— Han kommer inte att supera!

— Huru? — frågade Martha ocli knäppte ihop
händerna.

— Nej, kära Martha, han kommer inte att äta och
ingen annan heller här i huset. Onkel Lidenhrock sätter
oss alla på svältkur ända till dess han lyckats dechiffrera
en gammal skrift, som är fullkomligt obegriplig!

— Jesus! då återstår för oss ingenting annat än
att dö af hunger!

Jag vågade icke tillstå att det, med en så bestämd
person som min onkel, var ett oundvikligt öde.

Allvarsamt oroad, återvände den gamla tjenarinnan
suckande till sitt kök.

Då jag blef ensam, föll jag på den tanken att gå
och omtala allt för Graüben. Men huru komma ut ur
huset? Professorn kunde återkomma hvilket ögonblick
som helst. Och om ban ropade på mig? Och om ban
åter ville börja detta logogryfiska arbete, som man
förgäfves skulle hafva förelagt de gamles Oedipus? Och
hvad skulle väl hända, om jag icke svarade på hans
kallelse?

Det klokaste var att stanna hemma. En mineralog
i BesanQon hade just skickat oss en samling mineralier,
som man måste ordna. Jag började således arbeta.
Jag sorterade, försåg med etiketter och ordnade i deras
fack alla dessa ihåliga stenar, i hvilka små kristaller
dallrade.

Men detta arbete upptog icke mina tankar.
Affären med det gamla dokumentet upphörde icke att på
ett underligt sätt sysselsätta mig. Mitt hufvud brände,
och jag började fattas af en obestämd oro. Jag hade
en förkänning af någon nära förestående katastrof.

Efter en timmes förlopp voro mina stenar
ordentligt upplagda. Jag slog mig då ned i den stora
Utrechter-stolen, med hängande armar och tillbakalutadt hufvud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free