Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
TILL .TOKPENS MEDELPUNKT
inte tala! Han skulle vilja dit; jag känner honom;
ingenting skulle kunna hejda honom. Han har en
vulkanisk inbillning, och han skulle våga lifvet för att göra
hvad andra geologer inte gjort. Jag skall tiga, jag skall
bevara den hemlighet, hvaröfver slumpen gjort mig till
herre! Att upptäcka den skulle vara detsamma som att
döda professor Lidenbrock! Må han ana den, om han
kan. Jag vill inte en dag hafva att förebrå mig att ha
fört honom till undergång!
Efter detta beslut lade jag armarne i kors och
vän-lade. Men jag hade gjort upp min räkning utan en
händelse, som inträffade några timmar senare.
Då den goda Martha ville gå hemifrån ut på torget,
fann hon porten stängd; den stora nyckeln satt icke i
låset. Hvem hade tagit bort den? Påtagligen min onkel,
då han föregående afton återkom från sin brådstörtade
promenad.
Var det med afsigt? Var det af ovarsamhet? Ville
ban underkasta oss hungerns lidanden? Det tycktes mig
något för starkt. Huru! Skulle Martha och jag blifva
offer för en händelse, som icke rörde oss det allra
minsta? Utan tvifvel, och jag erinrade mig en
föregående händelse af beskaffenhet att skrämma upp oss. För
några år sedan, då min onkel höll på med sin stora
mineralogiska klassificering, hade han en gång verkligen
arbetat fyrtioåtta timmar utan att äta, och hela hans
hus måste lämpa sig efter denna vetenskapliga
matordning. Jag för min del fick kramp i magen, något som
är föga uppfriskande för en gosse med temligen stark
matlust.
Nu såg det ut som om frukosten skulle uteblifva
likasom supén föregående afton. Jag beslöt emellertid
att vara hjeltemodig och att icke gifva vika för hungerns
kraf. Martha tog saken mycket allvarsamt och var
otröst-lig, den beskedliga qvinnan. Hvad mig angick, tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
