- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
50

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

TIT,ti JORDENS MEDELPUNKT

Hvad professorns tankar angick, så ilade de
tydligen före detta tåg, som gick allt för långsamt i
förhållande till hans otålighet. Vi voro allena i kupén, men
talade icke. Min onkel undersökte på nytt sina fickor
och sin nattsäck med minutiös noggranhet, och jag såg
ganska väl att ingenting fattades honom, som var
nödvändigt för utförandet af hans planer.

Bland annat hade han ett pappersblad, omsorgsfullt
hopviket, försedt med danska konsulatets stämpel och
underskrifvet af hr Christensen, som var dansk konsul i
Hamburg och professorns vän, hvilket skulle göra det
lätt för oss att i Köpenhamn erhålla rekommendationer
till guvernören på Island. Jag observerade äfven det
famösa pergamentet, väl instucket uti det hemligaste
rummet i portföljen. Jag förbannade det i djupet af
mitt hjerta, och började åter betrakta landet, som
bestod af en lång följd af enformiga, föga egendomliga,
gytjiga och föga fruktbara slätter: en särdeles gynsam
mark för anläggande af en jernväg, och väl lämpande
sig för dessa raka linier, som jernvägskompanierna tycka
så mycket om.

Men denna enformighet fick icke tid att trötta mig,
ty tre timmar efter vår afresa stannade tåget i Kiel, två
steg från hafvet.

Vårt bagage inregistrerades för Köpenhamn, utan
att vi behöfde bekymra oss derom; men professorn följde
det dock med oroliga blickar under transporten till
ångbåten, der det försvann i lastrummet.

I sin brådska hade min onkel så väl beräknat tiden
för bantågets framkomst till ångbåten, att vi fingo en
hel dag till öfverlopps. Ångaren Elenora afgick icke
förr än på natten. Följden deraf var en nio timmars
feber, hvarunder den lättretlige resanden förbannade både
ångbåtsrederiet, jernvägsstyrelsen och regeringen, som
tflläto dylika missbruk. Jag höll på att instämma med
honom, då han anföll kaptenen på Elenora rörande denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free