Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii4
l
Tit,i jORDÉDS MEDELPUNKT
ADERTONDE KAPITLET,
Klockan åtta på morgonen kom en stråle af dager
och väckte oss. De tusen fasetterna i väggarnas lava
återkastade den och spredo den som ett gnistrande regn.
Detta ljus var tillräckligt starkt för att tillåta oss
att urskilja de omgifvande föremålen.
— Nå, Axel, hvad säger du om detta? — utropade
min onkel, gnuggande sina händer. — Har du någonsin
tillbragt en lugnare natt i vårt hus vid Königsstrasse ?
Intet buller af kärror, inga rop af vandrande krämare,
intet gräl mellan roddare!
— Utan tvifvel äro vi mycket lugna på bottnen af
denna brunn, men sjelfva detta lugn har någonting
förskräckande.
— Bevars! — utropade min onkel, — om du redan
är rädd, hvad skall det då blifva sedan? Vi hafva ännu
inte inträngt en tum i jordens inre.
— Hvad menar ni?
— Jag menar, att vi ännu endast hunnit till öns
botten! Denna långa, vertikala tub, som utmynnar i
Sneffels’ krater, stannar ungefär i jemnhöjd med
hafsytan.
— Är ni säker derpå?
— Mycket säker. Rådfråga barometern.
Qvicksilfret, som småningom stigit i instrumentet
allt efter som vi gingo nedåt, hade verkligen stannat på
tjugunio tum.
— Du ser, — återtog professorn, — att vi ännu
hafva endast en atmosfers tryck, och jag längtar att
barometern skall lemna rum för manometern.
Förstnämnda instrument skulle i sjelfva verket blifva
onyttigt i samma ögonblick luftens tyngd pressade
qvicksilfret till rörets öfre ända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
