- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
146

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

Titi t JORDÉNS MËDELPtiNM

höjd tre centimeters lutning på metern. Bäcken löpp säktä
sorlande under våra fötter; jag jemförde den med en väl»
villig tomte, som ledde oss genom jorden, och smekte
med handen den ljumma najaden, hvars sång beledsagade
våra steg. Mitt goda lynne tog gerna en mytologisk
Vändning.

Hvad min onkel angick, han som blott drömde om
den vertikala rigtningen, så förargade ban sig öfver
vägens jemnhet. Hans färd förlängde sig i oändlighet, och
i stället för att enligt hans uttryck följa jordradien, gick
han genom hypotenusan. Men vi hade intet val, och så
länge vi närmade oss medelpunkten, huru litet det än
var, fingo vi icke beklaga oss.

För öfrigt tilltogo sluttningarna då och då; najaden
företog sig att bullersamt tumla utför, och vi nedstego
djupare i dess sällskap.

Med ett ord: vi gingo denna och den följande dagen
en lång väg i horisontel, men en jemförelsevis obetydlig
i vertikal rigtning.

Fredagsaftonen, den 12 Juli, borde vi efter
beräkning vara trettio mil sydost från Reykiavik och på ett
djup af två och en half mil.

Då öppnade sig en temligen afskräckande brunn
under våra fötter, och min onkel kunde icke afhålla sig
ifrån att klappa i händerna, då han beräknade sidornas
branthet.

— Den der skall föra oss långt, — ropade han, —
och lätt, ty utsprången från klipporna bilda en verklig
trappa!

Till förekommande af all olycka gjorde Hans i
ordning tågen, och nedstigandet började. Jag vill icke kalla
det farligt, ty jag var redan förtrogen med detta slags
öfning.

Öppningen bestod af en trång remna i den massiva
klippan, af samma slag som en afskärande klyfta i en
stenkolsgrufva, och hade tydligen uppstått vid tiden för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free