- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
214

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214

tilTj jordens medelpunkt

dens klippor, vet jag icke. Jag kände mig nedslungad
i böljorna, och om jag undgick döden, om min kropp ej
sönderslogs mot de skarpa klipporna, så kom det sig
deraf, att Hans’ kraftfulla arm drog mig upp ur djupet.

Den modiga isländaren förde mig utom vågornas
område upp på en brännande sand, der jag fann mig sida
vid sida med min onkel.

Hans återvände derpå till klipporna, mot hvilka de
rasande vågorna bröto sig, för att rädda något vrakgods
från skeppsbrottet. Jag kunde icke tala och kände mig
tillintetgjord af sinnesrörelse och kroppslig ansträngning;
jag behöfde en full timme för att återhemta mig.

En verklig syndaflod af regn fortfor imellertid att
nedströmma med denna fördubblade häftighet, som
antyder ovädrets slut. Några öfverhängande klippor
erbjödo oss ett skydd mot himlens flöden. Hans tillredde
födoämnen, som jag icke kunde smaka, och snart föllo
vi alla i en plågsam sömn, utmattade af tre nätters
vakande.

Följande dagen var vädret härligt; himmel och haf
hade liksom på öfverenskommelse återgått till sitt förra
lugn. Hvarje spår af stormen hade försvunnit. Vid
mitt uppvaknande helsades jag med några muntra ord
af professorn, som var vid ett glädtigt lynne.

— Nå, min gosse, — ropade han, — har du sofvit

godt?

Skulle man ej kunnat tro, att vi befunno oss hemma
vid Königsstrasse, att jag lugnt gick ned för att spisa
frukost eller att mitt bröllop med min lilla Graüben skulle
stå samma dag?

Ack! Om stormen aldrig så litet kastat vår flotte
åt öster, så hade vi passerat under Tyskland, under mitt
kära Hamburg, under denna gata, der allt hvad jag
älskade här i verlden bodde. Då skulle knappt fyrtio mil
skilt mig derifrån! Men det var i verkligheten mer än
tusen mil att färdas!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free