Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOANDRA KAPITLET
251
— Axel, — svarade professorn mycket lugnt, —
vår belägenhet är nästan förtviflad, men det finnes några
utsigter till räddning, och det är dessa jag pröfvar. Om
vi i hvarje ögonblick kunna omkomma, så kunna vi också
i hvarje ögonblick blifva räddade. Låtom oss således
vara redo att begagna oss af de obetydligaste
omständigheter.
— Men hvad kunna vi göra?
— Stärka våra krafter genom
citfc äta.
Vid dessa ord betraktade jag min onkel med stela
blickar; hvad jag icke velat tillstå, måste jag dock
slutligen säga:
— Äta?
— Ja, utan dröjsmål.
Professorn tillade några ord på danska. Hans
skakade på hufvudet.
— Hvad? — ropade min onkel, — hafva våra
lifsmedel gått förlorade?
— Ja, här är allt, som finnes qvar: en bit torrt
kött för oss alla tre!
Min onkel såg på mig och ville icke förstå mina ord.
— Nå, tror ni ännu, att vi kunna räddas?
Jag fick inte något svar på min fråga.
En timme förflöt, och jag började redan erfara en
våldsam hunger. Äfven mina kamrater ledo af hunger,
men ingen utaf oss vågade röra vid denna ömkliga
återstod af födoämnen.
Under tiden fortforo vi oafbrutet att stiga med
största hastighet. Stundom betog luften oss andedrägten,
liksom då luftseglare uppstiga allt för fort från jorden.
Men om dessa senare erfara en relativ köld allt efter
som de höja sig i atmosferens rymder, så hade vi
alldeles motsatt erfarenhet. Värmen ökades på ett
oroande sätt och uppgick säkerligen i detta ögonblick till
fyrtio grader.
Hvad betydde denna förändring? Hittills hade verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
