- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
266

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266

TILL JOKDENS MEDELPUNKT

Professorn var bestämdt ej af någon komtemplativ
natur. För min del glömde jag både mödor och behof
och skulle kunnat qvarstanna ännu flere timmar på denna
plats, men jag måste följa mina kamrater.

Vulkanens sidor företedde ganska tvära branter, och
vi sjönko ned i verkliga askgropar, då vi ville undvika
lavaströmmarna, som slingrade sig likt ormar af eld.
Under nedstigandet talade jag ifrigt, ty min fantasi var
allt för upplifvad att icke utgjuta sig i ord.

— Vi äro i Asien, — utbrast jag, — på Indiens
kuster, midt ibland Söderhafsöarna! Vi hafva färdats
genom halfva jordklotet och kommit fram på dess andra
sida, midt emot Europa.

— Men kompassen? — invände min onkel.

— Ja, kompassen! — svarade jag med förvirrad
uppsyn. Om vi skola tro på den, så hafva vi hela tiden
gått åt norr.

— Den har då visat orätt?

— Ja, det är säkert!

— Så framt detta inte är Nordpolen!

— Polen! nej, men . . .

Det var en oförklarlig punkt, och jag visste inte
hvad jag skulle tro.

Emellertid närmade vi oss denna grönska, som gjorde
ögat godt att se. Hungern plågade mig och törsten
likaså. Efter två timmars gång öppnade sig lyckligtvis ett
leende fält för våra blickar, helt och hållet betäckt af
oliv- och granatträd samt vinrankor, som tycktes tillhöra
den förstkommande. I vår utblottade belägenhet gjorde
vi dessutom icke allt för många omständigheter.
Hvilken njutning var det icke att trycka dessa saftiga
frukter till våra läppar och sluka hela klasar af dessa
högröda drufvor! Ej långt derifrån i gräset, i den
behagliga skuggan från träden, upptäckte jag en källa med
friskt vatten, hvaruti vi vällustigt doppade både ansigte
och händer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free