Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade ej en aning om den sällhet mången qvinna erfar,
då hon ser sin älsklings smärta ... ty denna smärta
är ju det säkraste beviset på uppriktigheten och djupet
af hans passion ... af den erfar hon, att hon för
honom är allt ... af den njuter hon en vällust, sora
på samma gång är dödande smärta . . af den erfar
hon qval, som på samma gång är en himmelsk vällust.
Hon såg rosorna på hans kinder blekna, såg elden i
hans ögon slockna . . . hon visste, att den mask,
som gnagde hans lifsträd, var född af hennes hycklade
köld, och likväl afsköt hon den sista, gifttigaste pilen
ur sitt koketteris koger i hans sargade bröst. Hon
såg med ett kallt leende, huru han förtviflad lemnade
henne . . . Och då han var borta, grät hon öfver
hans lidanden, förbannade sin egen grymhet och ville
skynda efter honom, for att kyssa nya rosor på hans
kind och frid i hans hjerta.
Ett koketteri, sådant som detta, kan hos svaga
männer uppdrifva kärleken till ett slags vansinne (det
vill säga: till en stegrad grad af sig sjelf), men hvad
Adolf beträffar, var måttet snart rågadt, och han beslöt
att icke längre tåla en dylik förnedrande behandling,
nan sade farväl åt sin första kärlek, åt sin ungdoms
skönaste dröm ... det var en ö, i hvars skygd han
under sin kryssning på lifvets ocean sökt hvila, men
icke funnit den . . . han hissade åter segel och
längtade efter orkanen, för att i striden för sin tillvaro
glömma sin tillvaros bitterhet. Med ett ord: han
sökte förgäta sig sjelf, den enskilta menniskan, för att
söka lösa mensklighetens gåtor; han fördjupade sig
i sina älsklingsstudier och fann snarare, än han väntat
det, glömska af det förflutna. Han kunde nu lugnt
skåda tillbaka på hvad han ansåg vara sina känslors
första villfarelse, och Maria blef för honom endast
hvad hon varit, innan han älskade henne: en kär
anförvandt och intet mera.
Men hon kunde icke glömma Hon märkte
genast den förändring, Adolf undergått, men visste ej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
