- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
85

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ne och skall snart erfara, om de aningar besannas,
som hennes sorgsna drag väckte i min själ.

— Och om så sker, kapten?

— Då gäller det att handla . . . men huru,
det beror ej endast af mig. Jag har skådat för
djupt in i lifvet, för att tro på menniskans förmåga
att ofelbart kombinera. Hon kan blott begagna den
vind, som Ödet låter blåsa. Det är vår lott att
uppgöra planer och se dem korsade . . . Sigurd huru
befinner sig mitt folk?

— Väl, herr kapten. De längta blott att få
tala med er och trycka er hand.

— Helsa dem från mig, och se till, att de i
hvarje ögonblick äro färdiga att följa mina ordres!

— De berätta med stolthet, att de sett er på
Sockholms gator i sällskap med landets högste och
förnämste och beklaga, att de, enligt er befallning, ej
få blotta sina hufvuden för er person. Hvad de
älska och beundra er, kapten!

— Jag känner dem.

— ”Kapten, sade Sigurd med ett uttryck af
innerlighet i sina sträfva drag och blickade forskande
i Vanloos ögon, — ni synes mig i dag något dyster
i ert sinne.

— Nej, min vän, jag är mig lik. Men lynnet
är såsom hafvet: under stiltjen dansa ej dess böljor . . .
Min vän, jag återvänder från ett besök i den nejd,
som sett mig födas; jag har hvilat en stund under
den låga ås, der jag uppvexte till yngling; jag har
igenkänt mossan i dess timmerfogningar, örterna på
dess torftak; jag har igenkänt den åker, jag plöjde
de pilar, i hvilkas skugga jag hemtade svalka; jag
har åter stått vid den ensamma ek, mot hvilken jag
lutade, då jag under mörka höstqvällar betraktade
ljusskenet från min älskades fönster, jag har knäböjt
vid min fars grafkulle på den lilla kyrkogården . > .
jag igenkände dess få torfvor bland de nya grafvarne
i dess grannskap . . . men af mina kära har jag ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free