- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
202

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försilfradt af månen, som nyss uppstigit öfver
synranden.

Den kalla vintervinden lekte med Ellens blonda
lockar, svalkade hennes brännheta panna, men kunde
ej kyssa fram en ros på de liljehvka kinderna. Då
Nils märkte, att den arma fångens späda lemmar
darrade af köld, sade hau till länsmannen:

— Håll litet, länsman!

— Hvarför det? Hvad står på?

— Hon fryser, den stackaren, sade Nils och
krängde af sig sin grå vadraalskapprock — och så
hexa hon är, lär hon nog ha känsel, hon som alla
andra.

Med dessa ord svepte Nils sin kappa kring flickan
och fattade henne derefter åter vid armen.

Ehuru Ellen knappt kände den inverkan, kölden
hade på henne, förstod hon dock, att drängen menat
väl, och detta bevis på mensklighet midt under den
misshandliug, hon lidit, och den grymhet, för hvilken
hon efter sin ringa erfarenhet misstänkte de flesta si- ’
na likar, grep henne så djupt, att hon utbrast i
tårar.

Hennes tankar började nu klarna, men eudast
för att isa hennes blod långt mer än hvad kölden
kunde förmå.

— Hvart för man min mor och mig? frågade
hon sig sjelf, och för att skingra den qvalfulla
ovisshet, som fyllde hennes fantasi med de rysligaste
bilder, tog hon mod till sig och vågade tilltala
länsmannen, ehuru hennes läppar blott med svårighet förmåd
de gifva väg åt de darrande orden.

— Herre! sade hon med lnatt stämma, —: hvart
för ni oss? Skola vi nu genast dö?

–-Nej^ bevars, svarade länsmannen med så
vänlig ton, som det anstod att bruka mot en trollpacka, gå
icke och skräm dig med det! Det kommer nog att
tåla en tid, innan vi kommit så långt. Du kan väl
begripa, att allt skall ha sin lagliga gång . . . ran-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free