- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
211

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

här längre. Ert hjerta är uppfyldt af fördömlig
svaghet, af ogudaktig mildhet, nådig lagman.

Lagmannen, som med en vink hejdat tjenaren
från att genast utföra hans befallning, gaf nu ett
tec-keu af motsatt betydelse. Först nu, då karlén med
ett hård tag fattade om Ellens arm, riktades hennes
uppmärksamhet på honom, hon fäste sin blick på hans
ansigte och utbrast:

— Hvad vill du mig? Det var du, grymma
menniska, som misshandlade min mor.

— Jo du, du skall nog få veta, hvad jag vill,
försäkrade gårdsfogden och drog hastigt henne med
sig till den motsatta dörren. Då den förskräckta flic-

, kan såg bänken och riset, som låg bredvid och kände,
huru karlens grofva händer fattade hennes klädning,
för att lossa eller sönderrifva den, vaknade hon ur
sin halfdvala och uppgaf ett rop af fasa. Hon slet
sig hastigt lös, kastade sig till lagmannens fötter och
ropade:

— Förskona mig! Jag skall göra allt hvad ni
vill ... O Gud! Adolf, Adolf! Hjelp mig!

Detta ntrop var ej egnadt att väcka lagmannens
medlidande.

— Fort! sade han till gårdsfogden.

Men då denne åter fattade i Ellen, öppnades
dörren, och Adolf visade sig för sin fars vredgade
blickar.

Han hade hört Ellens rop och utan vidare
betänkligheter, i trots af länsmannens varning, skyndat in.

— O, han är här, ropade Ellen, slet sig för andra
gången lös, hvarvid gårdsfogden fick en del af hennes
klädning i handen, och ilade med den sönderslitna
drägten fläktande kring siila blottade skuldror tiil Adolf,
som beskyddande slog sin arm kring hennes hals och
med harmens rodnad på pannan vände sig till sin far
och sade:

— Blygs ni icke, min far, att misshaudla detta
värnlösa, oskyldiga barn?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free