Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godt att vänta. Jag lemnar dig at ditt öde i den
förhoppning, att sorger och motgångar skola återgifva din
själ dess helsa. Du har beröfvat mig en son, som
jag öfverallt på jorden älskade ... da har gjort mer,
ty da har gjort mig till en olycklig far, hvilket är
en hårdare lott än att på sin ålders dagar vara
barnlös. Gå nu! Om da en gång återvänder såsom den
förlorade sonen, ångerfull och förbättrad, skall da ock
såsom han blifva emottagen i din faders hem. Men
intilldess . . .
Lagmannen vinkade till Adolf att gå och sjönk
utmattad tillsammaus i sin länstol.
Adolf ville fatta lagman Johans hand, men denne
drog den tillbaka. Ynglingen visste, att fadrens
förlåtelse endast kunde köpas med en eftergift, hvilken
hans förstånd och hjerta oemotståndligt motsatte sig;
och så bedröfvad han var öfver den sorg han
förorsakat sin far, var han dock stark nog att qväfva en
känsla, _ som ett ögonblick gjorde honom benägen att
böja sin vilja under dennes. Han sade med sorgsen
röst farväl och aflägsnade sig ur rummet, för att
genast träffa anstalter att lemna Signildsborg.
Det villkor, på hvilket denna vapenhvila, om den
så får kallas, blef slutet, afpressade den gode
friherrinnan bittra tårar. Åtföljd af Maria begaf hon sig
efter Adolf till dennes kammare, för att höra hans
planer och gifva sina råd beträffande hans framtid.
Adolf, som midtunder sina känslor af melankolisk art,
erfor en viss tillfredställelse med att utbyta sin
half-tvungna vistelse i hemmet mot en fri sjelfbestämmelse,
förklarade sitt beslut vara att begifva sig till
Stockholm och der genom sin farbroder riksrådet Bengts
bemedling söka erhålla någon sig passande
verksamhet. Friherrinnan gillade detta beslut, emedan sonen
derigenom ej aflägsnades från hemmet längre, än att
hon kunde underhålla en lätt brefvexling med honom,
förse honom med det nödvändiga och någon gäng
personligt råka honom. Sedan hon gifvit sina farhå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
