Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han stannade och lyssnade med välbehag till
vågornas bras på den af blåsten npprörda insjön, till
vindens hemska hvinande i skogen och det vemodiga
sorlet af talrika regnbäckar, som, bildade af de
smältande snödrifvorna, störtade utför klipporna, och öfver
bäddar, som de gräft i den våta jorden, sökte sin
väg till sjön.
Hans själs stämning harmonierade med dessa toner
och lade ord och tankar i den vilda sången.
— Nataren sackar under nödvändighetens lag.
Molnen derappe länka icke sjelfva sin kosa, böljorna
dansa icke af egen last på den stormiga sjön; de
drifvas af en yttre makt, af den blinda
nödvändighetens. Och från denna lag
hvars nät omspinner hela skapelsen, förer äfven henne
i ledband; hjernans fibrer äro de tyglar, hvarmed det
osynligt styrer menniskoanden. Likasom hvarje brant,
hvarje remna i dessa klippor, hvilkas splittring synes
så nyckfull och oberäknad, varit ovilkorliga följder af
fordna strider mellan naturkrafterna, så äro
menni-skornas tankar, beslut och handlingar, så fria de
synas, endast verkningar af den blinda nödvändigheten.
Hvem är derför skuldfri, och hvem är brottslig? B vad
är godt och hvad är ondt? Stjernorna förutsäga,
hvad vi skola blifva, naturen bestämmer det. Vi äro
verktyg i Ödets hand, ingenting annat. Våra känslor
och begär äro dess häfstänger. Vi äro otillräkneliga
för våra handlingar, och enhvar skall på domens dag
knnna svara: se, jag blef det, hvartill du gjorde mig;
är jag brottslig, så är skulden icke min, utan din ...
I detta ögonblick afbröt Drake sin monolog och
lyssnade åter. Han tyckte sig förnimma
mennisko-röster, svagt genomträngande elementernas vilda
symfoni« Han red mot det håll, hvarifrån de hördes, och
stannade snart utanför en vid vägen belägen koja,
genom hvars fönster ett svagt ljus skimrade.
endast menniskan vara befriad 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
