Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligaste menniskor, äo i sitt otillgängliga lynne, sin
kärlek för ensamhet och sitt rykte för att i
hemlighet vara alkemist. Nåväl, denne man har na
&f-kastat sin förklädnad och visar sig för edra ögon
sådan han är. Under sin kalla yta dolde han en
vild harm öfver menniskornas uselhet och slafsinne,
ett glödande hat till förtryck och tyranni, och hans
själ hvälfde i sin ensamhet djerfva planer att straffa,
förbättra, omskapa. Denna natt, som befriade er ar
ert fängelse och genom en lycklig slamp förde er
till mig, har bevittnat min första plans ruin. Jag
har försökt att med krafter, hvilkas ringhet skalle
ersättas af deras plötsliga verkan, kullkasta det
mångvälde, som förtrycker vårt fädernesland. . •.
Drake omtaade nu, att han i spetsen för sin
fåtaliga skara brutit in i slottet, för att fängsla
förmyndareregeringen och riksråden, hvarvid han låtit
öppna fangelseportarne, att försöket misslyckats och
att han med sitt folk flytt ombord å detta fartyg,
som han just för denna händelse hållit i beredskap.
—- Och här ser ni mig nu, fortfor han, —
såsom en biltog man, lössliten från hemjorden och allt,
som vid den fängslade mitt hjerta. Skampålar,
sädana man uppreser åt högförrädare, hvilka lyckats
rädda sina hafvuden, äro de enda minnesvårdar,
som skola påminna folket om namnet pä den, som
ville befria det från dess tyranner. Nåväl, skall
jag sörja som en qvinna, skall jag med korslagda
armar förtviflad stirra på min lyckas ruiner, skall
jag kanske utan motstånd lemna mig i mina
fienders händer och frivilligt lägga mitt hufvud nnder
bilan? Nej, lejone kämpar in i döden, vargen grinar
ännu i sista ögonblicket mot jägaren, ingen varelse
i naturen låter frivilligt beröfva sig sin tillvaro .. •
och jag vill ej utan strid, åt uslingar, dem jag
föraktar, afstå min rättighet att fröjdas åt solens ljus
och andas himmelens friska vindar. Skytte, förstår
ni mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
