- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
452

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bjada. Jag kan icke älska mer, ty mitt hjerta
bortgaf på en gång all sin kärlek; meu jag får finna
mig deruti. Jag är en utbrnnnen vulkan, ihålig med
lifvets aska i sitt djupt. Men denna tomhet, —
denna hopplöshet... ack, jag måste bekänna allt:
jag är förtviflad . . .

Ligelius kastade sig på sin säng och dolde
ansigtet i händerna.

Men i nästa ögonblick steg han åter npp och
tilläde i alldeles förändrad ton:

— För fan, jag tror, att jag har varit svag ...
varit löjlig... jag har också druckit mycket, och
ni får skrifva denhär utgjutelsen pä vinets räkning.
Jag är annars en glad själ, glad in i roten af mitt
väsende, och afskyr känslopjunk. Skål, friherre
Skytte! Jag har spelat komedi med er, men om ni
tager den för allvar, så går jag öfverallt ur vägen
för er.

Andre löjtnanten lemnade nu kajutan, för att
göra ett slag öfver däck och se till det
vakthafvan-de manskapet. Skytte följde honom. Han frågade
karlarne efter Ruys. Ingen hade sett denne. Mao
letade öfverallt och fann slutligen hans kavaj lig*
gande under ett af akterfönsterna i kaptenens
kajuta. Den gamle flibustieren hade genom detta
fönster släppt sig ut i sjön, simmat till den plats,
der skonerten var sänkt, och der gått till botten.

Förste löjtnantens försvinnande gjorde djupt
intryck pä besättningen.. Den ansåg det för ett
olyckligt förebud, och hvarje man kände sig
hemfallen at en nedslagen sinnesstämning, åt dystra
aningar, som genom ömsesidiga meddelanden
ytterligare stärktes. Skytte och Ligelius, isom erinrade
sig Ruys’ besynnerliga uppförande och förvirrade
sinnestillstånd, kände sig nästan förvissade om hans
öde. Ligelius befallde emellertid att utsätta
skepps-bätarne och undersöka det närmaste grannskapet
kring fartyget. En af dessa bätar återvände snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free