Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med dessa ord lemnade Vanloo sin fånge. —
Mot aftonen lade Algernon Sidney och Scylla
till vid ett skär, der mellan klipporna en frisk
ängsmatta utbredde sig, omkransad af saftiga pilar.
Här gräfdes tvenne grafvar, en större och en mindre
i grannskapet af hvarandra. I den förra erhöllo
de offer, som striden kräft af Algernon Sidneys
besättning, en gemensam hviloplats; i den sednare
jordades Felix Ligelius. Vanloo förrättade sjelf
den religiösa begrafningsakten och höll ett kort,
hjertgripande åminnelsetal öfver sina stapade män,
hvarefter de begge briggarne lyfte ankar, lossade
en afskedssalva ur alla sina kanoner och fortsatte
kursen till Stockholm.
XIX
Slutet.
Det är morgonen efter den dag, pä hvilken
Algernon Sidney efter väl fullbordad kryssning
anlände till Stockholm.
De svårt sårade af dess besättning hafva från
fartyget förflyttats till Vanloos hus vid
Norrmalms-torg, och bland dem äfven Adolf Skytte.
Han har tillbragt en svår natt, oroad af
feberfantasier. Drömmar hafva trängts kring hans
läger i brokigt virrvarr och gäckat honom i
gestalterna af de minnen, som under det vakna
tillståndet lifligast sysselsatte hans tankar.
Han hade ännu en gång med Maria vid sin
sida banat sig väg genom storm, mörker och
upptornade drifvor, tilldess han slutligen åter stannade
vid den välbekanta räddande tröskeln. Men när
han trädde öfver denna, hade Maria antagit Ellens
anletsdrag och gestalt, och i stället för att vara i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
