Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Den siste Athenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helt och hållet diktad person. Såsom Julianus’ lärare
omtalar Gibbon Chrysantheus och Eusebius, båda lärjungar
av den gamle Ädesios, vars tilltagande ålder ej tillät
honom att ägna Julianus den undervisning i de platonska
lärorna hans brinnande håg krävde. Hos Rydberg är
Krysanteus den något idealiserade typen för en fulländad
hellen från den bortdöende senantikens tid, en neoplatonsk
tänkare, men dock - i motsats till vad fallet vanligen var
med nyplatonikerna - verksam i den yttre världen och
förfaren i alla dess uppgifter, skönhetsälskande och
konstfrämjande, »en skön själ i en skön kropp», ädling i
sinne och lemmar, fylld av ett ädelt frihetspatos, hatare
av allt lågt och plebejiskt i tanke, gärning och bild,
förtvivlad över att se den kyrkliga barbarismen utplåna
minnena från Hellas’ storhetstid, vilken han skådar i en
genom avståndet idealiserad dager, och till vilken »gamla
goda tid» han vemodsfullt längtar tillbaka, ehuru han i
grunden befinner sig å en annan botten, därför att han
tillhör en tid och en åskådning med mera vemodsfull,
subjektiv trängtande prägel, en tid, då redan »den store
Pan är död».
I en föreläsning »till den första kristendomens historia»
från slutet av 1870-talet, där Rydberg uppdrager en
jämförelse mellan neoplatonism och kristendom, lämnar han
en teckning av den tänkarskola, som hjälten i hans mest
berömda roman tillhörde; neoplatonismen, där det bl. a.
heter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
