Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Resan 1874. -- »Romerska Dagar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Milo skulle locka en forskare, vilken älskade
lösa vetenskapliga gåtor och som besatt två viktiga
förutsättningar härför: skarpsinne och fantasi. Den
stolta stöden i Louvrens bottenvåning, som med sina
avhuggna armar nästan synes ännu mer skön än om hon
vore frisk och färdig, är ju nämligen en
konstforskningens sfinx, som med sin gåta gäckat
mången forskares lärdom och fyndighet. Denna sfinx
hade bland konstdomare till yrket ännu icke funnit
sin Odysseus. Då borde ju en lekman kunna få tälja,
huru han förfor, »för att kunna skåda bilden som
ett helt».
Och så tillkom den lilla uppsatsen om Venus från
Melos, vilken överraskade läsarna såväl genom
framställningssättets behag som genom det
originella greppet på ämnet. I nästan novellistisk
ton berättar Rydberg om fyndet, ger en livfull,
romantiserad skildring av den franske konsularagenten
Brests ängslan, att någon skulle komma honom i
förköpet, då det gällde att förvärva den härliga
Venusbilden, och av de minor och kontraminor, som
lades för att ej stöden skulle råka i furst
Nikolaki Morus’s, ögrekernas härskares, hand.
Därefter skildras i lika lätt, följetongstrevlig och
dock i språkligt avseende marmorren stil stödens
inträde på Louvrens museum, huru de franska
museikännarna döpte henne och gåvo henne
Praxiteles till fader och hurusom vidare inskriften
på fotstället eskamoterades bort för att ej äventyra
Praxiteles’ äganderätt.
Och efter denna inledning kommer Rydberg till
det, som för honom utgör sakens kärna: svaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
