Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Poetisk eftersommar 1888-1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POETISK EFTERSOMMAR 1888-1895 62*5
Sula m i t de båda senare sammanförda under
titeln: Vandringsmän.
Här råder en ljusare stämning än i dikterna
från 1891, men tillika en trängtan från jordelivet
mot odödligheten.
Himlens blå är en enda sådan
oändlighetssuck och tillika en tacksamhetshyllning till det
älskade fosterlandet. I Längtan tolkar Rydberg
än en gång i de mest förtjusande strofer den
längtan efter och aning om det ideala, som präglat
hela hans liv, och som han sökt i blomman, i
fanan, i jägarhornet, i orgelbruset, i hammarslaget,
i världsoceanens sus, i flodens ström, i
människoögonens kärlek:
Kanhända det eftertrådda
är det aldrig än förstådda
och vad ingen skall förstå;
men han måste längta och ana,
han måste vandra och spana
och söka det ändå.
Och kom han till världens ända,
dit inga vägar lända,
där Intets rike är,
han böjde sig över stupet
och stirrade in i djupet
med vemodsfullt begär.
Och lutande över stupet
han ropade ned i djupet,
som saknar återljud,
och ropet skulle fara
genom ändlöst icke-vara,
genom tigande rymder: Gudi
40. - Viktor Rydberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
