- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
143

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

köksspiseln, der de bestigit sina gångare, rakt genom
skorstenen upp i luften. När de ridit en stund, sporde
hexan tösen, hvad hon tyckte om färden. Den lilla
klagade då, att käppen var så hård att sitta på. »Det
skall jag genast hjelpa!» svarade hexan, och så
omskapade hon käppen till en hare, len och mjuk som
silke. När de farit ytterligare en liten stund, kommo
de i följe med en annan hexa, som skulle samma
väg, och nu foro de här och der ned i hus och
gårdar, ryckte ull och hår af boskapen, fjäder af höns
och togo för öfrigt med sig litet af allt det som de
ville förgöra. Under vägen kommo de att fara öfver
en lägerplats; här stod en hop dragoner ute; de fingo
något vått öfver sig, och den ene af dem kikade
dervid upp i luften och sade: »Hvadan kommer
regnet, kamrater, himlen är ju klar?»

Den ena af hexoma hette kapten Elin[1]; hon
var gammal i gården och visste godt besked. När de
kommo fram till Blåkulla, var hin borta, och det
dröjde länge innan han kom hem. Förargad
häröfver skrek kapten Elin: »Satan ta dig, som dröjer!»
I det samma inträdde han sägande: »Det kan ej ske,
ty jag är just samme person!» Han ursäktade sig
för alla hexorna, att han ej kunnat komma tidigare,
ty han hade varit uppe i Bergslagen och hjelpt en
piga att vrida nacken af ett barn? Han var dyrbart
klädd, hade guldkrona på hufvudet, tyckte alla hexorna,
och der voro många sådana; men flickan såg att
kronan var flätad af bara huggormar. De fördes nu
alla till bords, hexorna tyckte det var fina rätter, men
flickan såg att det blott var snokar, paddor och andra
vämjeliga kryp, så hon ville ej äta en bit. Då sade


[1] Se förr nämde samling, sid. 113—14.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free